Vi bad fyra studenter som studerat på DIS under våren, berätta om sina förväntningar av Sverige och hur sanna deras sterotyper har varit. Läs vad de hade att säga.
Vill du introducera dig själv?
– Jag är Maggie. Jag går på William & Mary i Virginia. Jag studerar neurovetenskap och min core course är neurovetenskap över rörelse.
– Jag är Viviana. Jag kommer från strax utanför Washington DC och jag går på the University of Virginia. Här i Stockholm så bor jag med en värdfamilj. Mitt huvudämne jag studerar är folkhälsa och statistik, vilket är väldigt roligt!
– Jag är Brian och kommer ifrån Texas. Jag går i skola på Duke. Jag studerar Biologi och är en ”junior”. Min core course på college är Biologi.
– Jag är Grace. Jag är en ”junior” på Williams college i Massachusetts. Jag studerar Biologi och neurovetenskap på mitt hemma-college. Här studerar jag precisionsmedicin som min core course och jag tycker verkligen om det.
Hur hörde du talas om DIS?
Maggie: Jag ville studera utomlands så jag letade efter ett bra program. Min skola har en databas full med olika program som jag kollade igenom och det fanns några olika som erbjöd neurovetenskap. Där hittade jag DIS och kollade igenom deras hemsida.
Vivian: DIS fanns på mitt universitets hemsida för utlandsstudier som jag satt och tittade igenom. För att vara ärlig så tittade jag från början bara på städer jag ville åka till och skickade en ansökan till DIS Köpenhamn. Jag blev antagen men sen fick jag ett mail från Tatiana på DIS som berättade för mig om DIS core courses. Jag hade aldrig riktigt övervägt DIS Stockholm men hon berättade om kurser som uppfyllde mitt universitets statistikkrav. Jag skulle från början ha behövt offra mycket för att studera utomlands men genom att studera en datavisualiseringsklass här i Stockholm så slapp jag behöva ta flera sommarkurser för att komma ikapp. Tatiana berättade också om en organhandels forskningskurs. Jag är så glad att hon gjorde det för det är min favoritkurs just nu.
Brian: På kontoret för utlandsstudier på min skola, så fanns DIS med som ett av programmen. En av mina kompisar sökte till DIS Köpenhamn så jag sökte också. Men programmet i Köpenhamn blev fullt så dem erbjöd mig en plats i Stockholm istället. Jag tänkte på det och kom fram till att kurserna de erbjöd var väldigt lika. Men jag är så glad över mitt beslut att vara här i Stockholm!
Grace: Jag hörde först talas om DIS genom vårt ”studera utomlands kontor” och sedan genom studenter på mitt universitet som har bott i Stockholm eller som själva har studerat via DIS. Dock har ingen av dem studerat med DIS Stockholm utan bara med DIS Köpenhamn.
Vad hade du för förväntningar av Sverige?
Maggie: Jag visste att det skulle vara kallt men utöver det så visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Det här är nämligen första gången jag är i Europa. Jag hade hört att de flesta människor här kan prata engelska, vilket kändes tryggt. Jag var taggad på de svenska köttbullarna, såklart!
Vivian: Jag tänkte inte så mycket när jag valde Sverige. Tatiana berättade om kurserna de har här och sen valde jag. Jag tänkte dock att det hade varit kul att åka till ett helt slumpmässigt ställe. En av anledningarna till att jag valde Sverige var för att jag visste så lite om det. Jag ville vara i Europa och jag ville vara på en plats som var annorlunda från vad jag är van vid. Min familj kommer ifrån Italien och jag har studerat i Spanien så jag känner till södra Europa men Sverige var verkligen något helt annorlunda. Era sedvanor, sociala beteenden, erat väder och allt det.
Brian: Inga, direkt. En av mina förväntningar jag hade om svenskar var att dem är ganska reserverade. Men under min tid här så har jag funnit att de är en bra blandning av människor. Det finns definitivt svenskar som är väldigt tysta men det finns också dem som, när du lärt känna dem, är väldigt pratglada och trevliga.
Grace: Jag har fått intrycket att Sverige har ett väldigt bra sjukvårdsystem. Men förutom det så hade jag inte så mycket förväntningar för att vara helt ärlig. Fika kanske!
Jag har alltid vetat att Sverige är rankat ett av de gladaste länderna i världen och för mig har det varit en fråga, varför? Vad är det som gör svenskar så glada? Så jag bestämde mig för att åka hit och ta reda på det.
Brian
Hade du några kultur chockar?
Maggie: När jag åkte i kollektiv trafiken första gången. Det är så annorlunda från min hemstad! Vi har inte direkt någon kollektivtrafik där och även i skolan så hade vi bara några få bussar. Så kollektivtrafiken är verkligen en stor skillnad. Jag märkte även när jag åkte rulltrappa att alla stod på höger sida och alla var så tysta, det förvånade mig verkligen. Jag tror dock att jag, genom att bo i en värdfamilj, har upplevt färre kulturkrockar än om jag hade bott i ett studentboende. Om jag bott i ett studentboende så hade jag inte känt mig som en del av Sverige på samma sätt och jag hade känt färre svenskar. Men genom att bli del av en svensk familj så kändes allt mer bekant och jag tror att jag upplevt färre kulturkrockar på grund av det.
Vivian: Ja många! Jag skulle säga att många av dem har att göra med sociala normer här. Jag är en person som gärna går fram till främlingar och påbörjar konversationer med dem, men det har varit svårt att göra med svenskar. Också på tunnelbanan med att aldrig sitta direkt mitt emot någon när det finns fyra platser. Det var första gången någonsin på en tunnelbana och jag satte mig direkt mitt emot någon, vid fönstret. Personen framför mig gav mig en blick och gick upp och satte sig på en annan plats. Jag blev väldigt förnärmad och tänkte att jag kanske luktade äckligt. Men min värdmamma berättade för mig att, det är meningen att man ska sitta diagonalt ifrån människor på tunnelbanan och att svenskar gillar sitt personliga utrymme. Så det var verkligen en kulturkrock för mig! Men det finns även mat som varit kulturkrockar. Som att yoghurt säljs i mjölkkartonger och att man bara kan köpa stora block med ost. Nu har vant mig vid de sociala normerna och uppskattar den ömsesidiga förståelsen som finns hos svenskarna.
Vad är det bästa med att bo i Sverige?
Maggie: Jag älskar fika, jag älskar fika! Och speciellt hur mina professorer kan stanna mitt i en lektion, ha en snabb fikapaus där vi diskuterar vad vi har lärt oss och sen fortsätta lära ut. Det var så bra! Men det bästa med att bo i Sverige, jag vet att det kliché, men alla människor jag har träffat. Det har varit fantastiskt och gemenskapen på DIS Stockholm är fantastisk. Jag känner igen nästan alla människors ansikten även om vi inte har någon lektion ihop. Jag har också älskat våra studiedagar på onsdagar och känner att jag genom dem har kommit mina klasskamrater väldigt nära
Brian: Det bästa med att bo i Sverige är nog hur avslappnade alla är och jag förstår även nu hela ”fikagrejen”. Det är fantastiskt! Jag tycker man borde ta tid ur sin dag för att stanna, vila och reflektera över saker. Allt här känns mindre stressfullt och det är en skön paus från allt som händer tillbaka där hemma.
Vad kommer du sakna mest från Sverige när du åker hem igen?
Maggie: Jag bor inte i en stad så kommer definitivt sakna denna staden. Jag kommer sakna allt sightseeing och alla vackra byggnader. Jag kommer att sakna allt! Oktav, lunchen med deras hembakta bröd.
Vivian: Jag kommer att sakna min värdfamilj mest, mina bra vänner och alla människor jag har träffat. Jag kommer även sakna kollektivtrafiken mycket, all konst i tunnelbanorna. Det är definitivt den bästa kollektivtrafik jag har varit på. Jag kommer också sakna det tysta språket i Sverige och den ömsesidiga respekten. Jag känner mig väldigt säker i Sverige. Det är även de små sakerna som hur lite skräp det ligger på gatorna. Det finns en ömsesidig förståelse av att göra platser bättre för alla. Det har definitivt gjort mig mer medveten om mina egna handlingar och hur de påverkar det större goda. Jag kommer verkligen sakna allt!
Brian: Kollektivtrafiken. Den är verkligen så bra. Jag tror jag kommer sakna tillgången till naturen. Här i Stockholm så kan du ta en 15-20 minuters promenad för att komma till typ en skog eller flod. Tillbaka hemma så har jag inte det, så det här är verkligen trevligt.
Grace: Jag kommer att sakna med värdfamilj mest! Och katterna de har. Jag tror också att jag kommer att sakna den lugna och avslappade attityden. Jag vet att det beror på att jag är i DIS Stockholm och för att vara ärlig så är det en bubbla i Sverige. Jag interagerar inte direkt så mycket med svenskar.
