Rhoda och Anders och deras två söner har under våren varit värdfamilj för en student från DIS, Abby. Vi har bett dem att dela med sig av sina erfarenheter och ge tips till nya värdfamiljer. Läs vad de har att säga här.
Varför valde ni att söka till värdfamilj?
Rhoda och Anders berättar att de hittade DIS på annons på Facebook. Det såg att värdfamilj var en bra möjlighet för deras barn att lära sig engelska. Paret vill också mena på att, förutom att barnen skulle lära sig engelska, så valde de att bli värdfamilj för att ha en annan person i familjen.
Rhoda: Vi tyckte det var viktigt för pojkarna att kommunicera med människor från olika platser och med någon extra som inte är del av familjen från början. För mig är det mycket, mycket viktigt att öppna upp sig för hur andra kulturer är och inte bara Sverige. Att kunna se människor från andra sidan världen. När du bor med någon i flera månader så lär du dig mycket och får ett annat sätt att kommunicera. Så för mig är de stora sakerna språk, kommunikation- och kompromissförmågan och att få en förståelse för andra kulturer.
Anders: Jag håller med såklart. Du kan inte spela när det handlar om fyra månader. Du kan spela och låsas men du kan inte spela i fyra månader. Det är den sociala aspekten som har varit mest spännande.
Var det något ni var oroliga för innan eller vilka förväntningar hade ni?
Anders: Jag tror vi gick in i det hela med en öppen inställning. Om något skulle hända så kunde vi diskutera det då.
Rhoda: Jag var orolig för hur hon skulle passa in i familjen och bli en del av oss. Vi ville inte att hon skulle känna sig som en utomstående. Alltså bara någon som bara hade en säng i huset att sova i. Vi båda jobbar som lärare och vet när någon inte känner sig bekväm. Så vi ville att hon skulle känna sig som en del, så att hon kunde slappna av.
Rhoda berättar att det även fanns en oro, på grund av deras barns ålder, att Abby skulle känna sig som en barnvakt och inte del av familjen. Men både Anders och Rhoda beskriver att det inte alls har så, utan att Abby har passat in i familjen.
Vad skulle ni ge för tips till nya värdfamiljer?
Rhoda berättar att en ytligare oro som hon hade inför att vara värdfamilj är att dem är en ”mixed family” och som hon beskriver, alltså inte typiska svenskar. Hon tänkte att en värdfamilj verkligen behövde kunna svensk kultur och att hon skulle ha svårt att lära Abby om det. Men hon fick tipset att, bara behandla studenten som en familjemedlem. Detta lättade på hennes oro och gjorde att det kändes enkelt. Istället för att tänka att hon behövde göra ett schema och ta med henne till alla olika ställen i Stockholm så såg hon på studenten som ett extra barn som bor med dem. Det gjorde allt lättare att hantera.
Sättet som du behandlar dina barn på, det är så du ska göra. Om du vill göra något extra så kan du bjuda in någon till ert hem som kan mycket om svensk kultur.
RHOda
Anders: Tipset jag skulle ge är att vara sig själv och ta dagen som den kommer. Och såklart hela tiden kolla av lite gran. Det är bättre att förkomma än att det sen efteråt kommer upp något. Händer det något som blir konstigt så ta det direkt och helst ta det positivt.
Anders berättar även en historia om att en möbel råkat gå sönder. Deras student hade blivit rädd när den gick sönder men Anders hade lagat den på några minuter och sen glömt bort händelsen. Han säger att även att om den hade gått sönder, så var det antagligen något som var gammalt och varför ska man bekymra sig för det. Då köper man nytt senare om det skulle vara så. Anders förklarar att det inte är så att det kommer in en student som står och slår sönder prylarna utan händer någonting så händer någonting och då får man ta det, det är inte mer än så.
Rhoda ger tips om att det är bra att ge studenten en rutin i början på hur saker fungerar men att värdfamiljen inte behöver kommentera på allt som studenten gör. Det räcker med att säga till om studenten gör något som är farligt och då förklara konsekvensen av den handlingen.
Vad skulle ni säga till familjer som funderar på att söka till DIS?
Rhoda: Om ni har platsen och inte gör något så skulle jag säga, varför inte! Om ni har platsen så finns det ingen anledning att inte göra det. Och jag menar, livet är kort!
Anders: För att vara värdfamilj så känner jag att man måste vara relativt öppen och lita på folk. Vi gav Abby en nyckel direkt när hon kom. Det hade inte fungerat att vi skulle sitta hemma och vänta på henne när hon kom hem från skolan. Vi lånade även ut en cykel direkt. Man måste kunna lita på folk så att man inte blir nervös på en gång. Här är organisationen bakom som har tagit hit någon. Det hjälper till att lösa konflikter som skulle finnas och jag känner mig trygg med det. Redan efter första kontakten med DIS så kände jag att det inte är någon större fara. Jag har även varit i USA och träffat amerikaner och vet att dem är lite mer öppna att få kontakt med än en svensk. Så jag har heller inte varit nervös över att jag skulle få kontakt.
Rhoda: Det här är väldigt viktigt. Det är en organisation och inte en individ. Det gör att pressen på dig försvinner och organisationen kan svara åt dig. Om något skulle hända eller inte fungera så har du en plats att vända dig till och fråga eller diskutera med. Det gjorde att allt kändes säkrare och rädslan med att det var en ny person från USA som du inte har kontroll över kunde dämpas.
Är du intresserad av att bli värdfamilj?
Läs mer om att bli värd- eller besöksfamilj på vår hemsida eller får reda på mer under vår informationskväll
>> Bli värd- eller besöksfamilj på DIS
>> Informationskväll med DIS
Se också till att följa oss på våra sociala medier