Vi snackade med Anette som under våren 2018 varit värdfamilj till DIS-studenten Ella. Läs gärna om hur studenten blev en del av familjens vardag och Anettes tips till dig som funderar på att bli värd.
Hej Anette! Kan du berätta lite om dig själv och din familj?
Min familj består av mig och min son Pelle 8 år. Vi bor i ett kollektivhus med 52 lägenheter där vi boende utöver vår egen lägenhet, har 500 kvm gemensamma ytor för aktiviteter och social samvaro. I kollektivhuset finns möjlighet att äta middag i vår matsal måndag till fredag under skolterminerna. Det brukar vi göra. Vi som bor i kollektivet gör arbetspass i storköket och har städområden.
Jag är en nyfiken, social person som älskar att resa och upptäcka andra kulturer och träffa människor. Jag har själv i samband med resor och studier utomlands ofta bott hos familjer eller på vandrarhem. Det har alltid varit mycket mer spännande och givande än att bo på hotell.
Jag jobbar som enhetschef för vård av sjuka i hemmet, och på fritiden är jag ordförande i vår bostadsrättsförening. Den tid som finns över gillar jag att tillsammans med min son och vänner umgås och göra aktiviteter såsom promenader, skridskoåkning, skidåkning, cykla, gå på museum, konsert, teater mm. I vår har jag och Pelle gått en orienteringskurs.
När bestämde ni er att bli värdfamilj?
En vän rekommenderade DIS på facebook. Det var på sommaren, jag tyckte direkt att det verkade intressant. Jag läste mer om vad DIS är, men det dröjde till hösten med att fatta beslut om att ansöka om att få bli värdfamilj.
Hur var första mötet med er student?
DIS tog emot studenterna på Arlanda och vi som värdfamiljer var ombedda att åka dit för att välkomna och hämta hem vår student. En lördag förmiddag var det dags. Vi tog tåget till Arlanda och det var lite nervöst, eftersom vi så gärna ville att vår student skulle få en givande och bra tid i Stockholm och Sverige.
Första dagen med vår student Ella blev intensiv. Det var så mycket jag ville visa henne redan första dagen. Vi handlade tillsammans, bakade bullar, lagade middag, var ute och promenerade och spelade Pokemon go, hälsade på grannar i kollektivet och badade bastu. Ella som haft en lång resa hade sömnbrist och tidsomställning. Hon fick till slut be om att få lägga sig.
Hur kunde en dag se ut?
Våra dagar var som vanligt med jobb och aktiviteter på fritiden. Ella blev en del av familjen, hon var en del av vår vardag men hade många egna aktiviteter med vänner från skolan, innebandykompisar, Franskakonversationsgrupp, vänner från kollektivet och andra vänner hon lärde känna i Sverige.
Inför helgerna frågade jag Ella vad hon hade för planer. Ville hon göra något eget eller vara med oss. Hon var alltid välkommen att vara med oss om hon ville.
Har ni varit på några roliga utflykter tillsammans?
Vi gjorde flera trevliga utflykter tillsammans. Det fanns så mycket jag ville visa Ella och göra med henne, men tyvärr var tiden för kort. Hon behöver komma tillbaka!
Vi åkte långfärdsskidor, slalom, skridskor, var på Skärgårdsutflykt och cyklade på Utö, besökte vänner till oss, var på konsert, promenerade och jagade pokemon i stan. Över påsk var Ella med till vårt landställe i Mellanfjärden i norra Hälsingland. Det var jättekul att få ta med Ella och visa henne andra delar av Sverige.
Är det något som överraskat er med att vara värdfamilj?
Ella blev en del av vår familj lättare än vad jag hade trott innan. Hon var otroligt social, trevlig, artig, hjälpsam, omtänksam och bra på alla sätt. Jag kände att vi hade tur som fick vara värdfamilj till just Ella. Några av Ellas klasskamrater var och hälsade på oss några gånger, de var också mycket lättsamma och trevliga.
För min son Pelle blev Ella som en storasyster. Hon var otroligt snäll mot honom och han älskade att leka och busa med henne. Pelle hade önskat att Ella skulle varit hemma lite mer. Han blev lite besviken när hon hade egna kvällsaktiviteter och de inte sågs på flera dagar. På slutet kom han på att han kunde väcka henne på morgonen och busa en stund. Det kanske inte vilken person som helst skulle gillat, men Ella var så gullig som ställde upp på det.
Det som överraskade mest var att Ella väldigt gärna ville lära sig svenska och hur snabbt hon lärde sig prata svenska. Ett av mina syften med att vara värdfamilj till en amerikansk student var att vi skulle prata engelska och att min son skulle lära sig mer engelska. I sitt första presentationsmejl berättade Ella att hon önskade prata så mycket svenska som möjligt. Ellas önskan kolliderade med mitt syfte, men eftersom detta var Ellas önskan kände jag att det får jag ställa upp på. En annan gång kan jag vara värdfamilj till någon som inte är intresserad av att lära sig svenska.
Ella var väldigt ambitiös och på slutet pratade hon mycket bra svenska. Så gott som all konversation var på svenska på slutet. I början var det bara engelska och en period blandat engelska och svenska, så en del engelskaträning blev det för Pelle och mig också. Jag känner mig nu stolt över att vi medverkade till att Ella lärde sig så bra svenska.
Vad kommer du sakna mest nu terminen går mot sitt slut?
Samvaron med en ung positiv och entusiastisk tjej. Jag saknar Ellas sällskap både som vuxen och den fina förebilden hon var för min son. Hon gav oss mycket positiv energi.
Det var spännande att vara med en 21 åring. Att höra hennes tankar och planer för livet. Jag imponerades av hennes självförtroende och att hon var så orädd för att prova sånt hon inte hade gjort tidigare. Ella var framåt och väldigt utåtriktad, utan att vara påträngande så som jag tidigare tyckt att en del amerikaner är.
Vi har kontakt med Ella på Messenger och face time. Förhoppningsvis kommer vi inom ett år åka till USA och hälsa på henne.
Har du något råd att ge till nya värdfamiljer?
När ni fått mejlet med information om vem studenten som ska komma till er är samt hens presentation, skriv och hälsa studenten välkommen och presentera er familj.
Första helgen är bra att visa närområdet och hur hen åker kollektivt till skolan. Prata om vilka regler ni vill ha och vad studenten har för förväntningar. Vår student var vuxen och tog eget ansvar, men för att undvika onödig oro ville jag veta om hon planerade att komma hem sent. Jag tycker också att det var bra att hon hörde av sig och meddelade om hon skulle komma hem till middagen eller inte.
Från DIS hade Ella fått information om att ta upp med mig om vad jag hade för förväntningar gällande hushållsarbete i hemmet. Det var bra att gå igenom och göra klart. Studenterna har ett aktivt schema i skolan med resor och socialt umgänge med skolkompisar. Gör en planering tillsammans där ni får veta när studenten kommer vara bortrest.
Är du intresserad av att bli värdfamilj till en DIS-student?
›› Läs mer om att vara värdfamilj med DIS