Vi har pratat med Birgitta som hösten 2017 var besöksfamilj till två DIS-studenter, Alex och Ann.
Hej Birgitta! Berätta lite om dig själv och din familj.
Det är jag, min man Per och våra vuxna barn. Vi älskar att laga mat ihop med vänner och familj. När vi inte är upptagna med matlagning spenderar vi gärna tid i naturen, reser eller tränar. Per spelar gitarr lite då och då, men jag brukar mest lyssna.
Varför blev ni besöksfamilj?
DIS dök upp i mitt Facebookflöde och vi blev intresserade. Vi såg att studenterna vara från USA, och kom då och tänka på våra goda vänner i San Fransisco. De har berättat att de ibland skäms när de är utomlands på grund av Donald Trump och den politiska situationen i landet just nu. Jag ville visa det finns folk som bryr sig, är engagerade och nyfikna på deras kultur, så jag skickade in en anmälan.
Hur var första mötet med era studenter?
Alex kom över på middag bara dagar efter att vi skickat vårt första via mail. Det blev en härlig kväll! Vi fick fort kontakt med honom och jag tror han kände samma sak om oss. Alex fick även med sig några matlådor hem, så han var extra nöjd med mötet tror jag.
Efter några dagar fick vi frågan om vi kunde tänka oss att vara besöksfamilj till två studenter i stället för en. Vi tyckte det lät kul, och efter att ha kollat så att det kändes bra för Alex sa vi ja. Då kom Ann in i bilden!
För att det skulle vara ”lika” bjöd vi över Ann på en enskild middag också, och vi hade riktigt roligt ihop. Ann har rötter i Vietnam och vi är väldigt intresserade av historia och andra kulturer, så det blev ett riktigt intressant samtal.
Hur ofta sågs ni och vad brukar ni hitta på då?
Vi sågs ungefär var tredje vecka, under lite olika upplägg. Vi har blandat firat Thanksgiving ihop och varit på Skokloster.
Ett annat exempel är när Ann lagade vietnamesiskt till oss och några av våra barn. Hon tog det på stort allvar och involverade till och med familjen hemma i Vietnam. Det vara otroligt gott, Ann och Alex var så engagerade.
Berätta om ett minne du har med studenterna.
Jag har många minnen med studenterna som jag bär med mig, men vid ett tillfälle besökte vi Skokloster Slott. Det var strax innan de skulle åka hem i december. Vi tog en titt på utställningarna och åt lunch ihop. Både Alex och Ann valde jultallriken, och slukade allt! De tyckte det var jättegott med svensk julmat, och både jag och Per blev lite chockade, de hade ju aldrig ätit någon mat som liknade det innan. Det blev många skratt den dagen.
Har du något råd att ge till den som vill bli besöksfamilj?
För oss var det en bra timing nu när vi inte har några hemmavarande barn och kunde lägga fokus på studenterna. Vi kände oss som extraföräldrar och kunde prata om allt mellan himmel och jord med dem. Jag upplever att mat och musik förenar, att samlas över middag ihop eller dela spellistor med varandra visar att vi alla har mer likheter än olikheter.