Under hösten fick familjen Lundqvist i Täby en extra medlem när Gina från Boston flyttade in. För värdföräldrarna Maria och Sigge var motivation först och främst att låta döttrarna Linnéa och Amanda prata riktigt mycket engelska.
DIS: Hej Maria, hur kom det sig att just ni blev värdfamilj hos DIS?
Maria: För oss var det en stor motivationsfaktor att våra två döttrar skulle förbättra sin engelska. Linnéa på 12 går redan på engelsk skola och har alltid varit intresserad av språk. Amanda på 10 ska börja på en engelsk skola och vi ville gärna att hon skulle få möjlighet att träna på att prata språket i en trygg miljö och tro mer på sig själv.
När min man Sigge gick på gymnasiet var han dessutom utbytesstudent i USA i ett år, och vi kände att det här var ett roligt sätt att ge någonting tillbaka.
Linnea tyckte att det var jätteroligt, nästan som att ha en storasyster. Hon pratade med Gina om kompisar och killproblem och liknande.
DIS: Hur upplevde ni att ha Gina boende?
Maria: Gina var en väldigt ambitiös student och hon tillbringade mycket tid framför datorn. Dessutom tog hon möjligheten att resa så mycket som möjligt i Europa. Hennes bästa kompis läste en termin i London under höstterminen och en annan bekant läste i Spanien och Gina reste och besökte båda vännerna.
Hon var självständig och tyckte om att hitta på egna aktiviteter. Hon hade såklart egen nyckel och kunde komma gå och gå som hon ville.
DIS: Hade ni några särskilda förväntningar innan Gina kom?
Maria: Nej, vi försökte att hålla förväntningarna väldigt låga och tänkte att vi skulle ta det som det kommer. Det är ju trots allt två olika familjetraditioner som möts. Men Gina var 20 år så hon klarade sig ju väldigt mycket själv. Det var skönt. Vi sa till henne när kom att vi väldigt gärna ville att hon skulle prata engelska med barnen, framförallt Amanda så att hon kunde komma igång med engelskan. Förutom det var det ingenting speciellt egentligen.
Planera ingenting stort i början. Det räcker utmärkt att åka till ICA tillsammans och visa lösgodishyllan.
DIS: Upplevde ni några kulturkrockar?
Maria: Nej, inte direkt. Vi har alltid rest mycket i USA och varit där en månad per år i flera år. Vi har vänner där och därför känns det extra viktigt att Amanda ska våga prata engelska. Vi tror att hon förstår mycket mer än hon låtsas om.
Eftersom vi har varit så mycket i USA var det inte så mycket som överraskade oss vad gällde amerikansk mat och kultur. Det var däremot väldigt roligt att fira riktigt amerikansk Thanksgiving – i Stockholm! Ginas pojkvän kom på besök och de ordnade middag för vår familj plus våra grannar. Det var en stor upplevelse för oss allihop.
DIS: Vad är era bästa råd till andra värdfamiljer?
Maria: Planera ingenting den första helgen! Studenterna har åkt över Atlanten och är både trötta och nervösa de första dagarna. Om man ska planera någonting alls så är det bra att det är någonting enkelt som att handla. Dessutom är det viktigt att ge sig tid att lära känna personen och att acceptera olikheter. Var tydlig med att ni vill att studenten ska delta i familjen. Och sist men inte minst, förvänta inte att studenterna är som i collegefilmer!
DIS: Var det någonting ni hade önskat hade varit annorlunda?
Maria: Ja, vi hade gärna velat umgås ännu mer med Gina. Hon var väldigt ambitiös med skolan och satt mycket inne på sitt rum och skrev. Hon åt inte heller så ofta tillsammans med oss i familjen och det hade vi gärna önskat. Däremot uppnådde vi det vi önskat angående engelskan och Amanda har kommit över tröskeln och känner sig trygg med att prata engelska nu. Det är ju en jättestor puckel att komma över!
Vi kan absolut tänka oss att bli värdfamilj igen i framtiden och hoppas då att få en student från Florida eftersom det vanligtvis är dit vi åker på semester.