Familjen Andersen är bosatt utanför Köpenhamn och är värdsfamij för en DIS-student för sjätte gången. Mamman i familjen, Runa, är ursprungligen från Stockholm och var 25 år gammal när hon kom till Köpenhamn. Sedan dess har hon fått tre barn med sin danska man. Runa har skrivit ett blogginlägg om vad det innebär att vara värdsfamilj för en DIS-student. Hon berättar om vad man som familj får ut av det, vad man ska tänka på och varför mat och musik är en bra kombination:
”Har ni en amerikansk student boende hemma hos er? Vad spännande! Men varför?” Den frågan har jag fått svara på många gånger. Ja, varför har man det? När vi för ett par år sen bestämde oss för att ta emot en främmande person i vårt hus, var det mest för att barnen skulle bli bättre på att prata engelska. Att sitta vid middagsbordet och samtala om allt mellan himmel och jord på ett främmande språk, är otroligt lärorikt. Även för vuxna! I början var barnen lite avvaktande och blyga, men efter ett tag började även den yngste, som då var 11 år, att delta i diskussionerna. Idag har hämningarna släppt helt och även om allt som sägs inte är helt felfritt, så gör det ingenting. Vi vågar göra bort oss!
För två veckor sen hämtade vi Jim på Kastrup, den sjätte i raden som vi har tagit emot. Det är alltid lika spännande första gången vi möter personen som DIS har valt ut åt oss. När introduktionsbrevet kommer läser vi det högt tillsammans. Vem är det? Har vi något gemensamt? Kommer det att fungera? Vi är alla spända, förväntansfulla och nyfikna när vi åker till Kastrup för första mötet. Hittills har det fungerat bra.
Det viktigaste är nog att vara sig själv, redan från början. Det är svårt att spela teater i fyra månader, så det är bäst att låta bli! Det är klart att man måste ta hänsyn till varandra men det brukar gå bra. Att öppna hemmet för en främmande person, kan också vara lite påfrestande, men fyra månader går fort och studieresorna gör att alla får tid att hämta sig och så har vi något nytt att prata om när vi ses igen.
Att laga mat tillsammans är alltid spännande. Vi har blivit bjudna på både Thanksgiving Dinner, Mac and Cheese och hemmagjorda Rice Krispies Treats. Det är lätt att prata i ett kök, så när man gör något så vardagligt som att laga mat tillsammans, kan allt möjligt diskuteras. Och så brukar vi höra på musik när vi lagar mat! Mat och musik har varit bra barriärbrytare.
Jag kommer ursprungligen från Stockholm och flyttade till Köpenhamn när jag var i 25-årsåldern. Jag kommer ihåg hur vilsen jag kunde känna mig i början, när allt var nytt och det var svårt att hitta. Studenterna som kommer är inte vana att åka kommunalt! Hjälp till i början, åk med, peka och berätta!
Men varför en amerikansk student? Jo språket, helt klart, men även kulturutbytet och vänskapen är viktiga parametrar. Att ha DIS-studenter boende hos oss har lärt oss mycket om det amerikanska samhället men även om vårt eget och hur andra ser på oss. Det har varit otroligt lärorikt och vi har fått sex ”nya barn” som vi kan besöka när vi åker till USA igen.